18 dagar

Eftersom dagarna rullar på så är det också en dag närmare avresa. Jag känner att verkligheten börjar komma ikapp mig och jag börjar inse vad ensam och tomt det kommer att bli.

Vissa dagar vill jag inte ens åka. Medans andra vill jag sitta på planet på en gång. Men jag antar att det är såhär det ska vara innan. Att det ska kännas att man åker iväg, annars har jag ju inget att återkomma till. Det är bra att det känns. Det ska kännas! Jag är nöjd med det. Och jag vet att det kommer kännas så himla mycket mer när jag väl sitter på rumpan i England. Men det ska vara så också. Och nu kan jag säga att jag är verkligen nöjd med det. Men om jag är det efter dessa 18 dagar, det vet jag dessvärre inte. Dag 18 och jag är.. NÖJD!
Over and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0