Skrivlusten finns inte alls längre, men tänkte att jag skulle dela med mig lite...
Jag flyttat ihop med Mr.F ! Känns otroligt skönt men samtidigt lite konstigt då man alltid haft mamma och pappa rummet brevid tidigare. Men nu är den navelstängen klippt och det känns kort och gott bra! De va de..

 

 

Dagarna går och innan man ens hinner blinka är julen över. Det bästa med julen är julkalendern, enligt mig. Jag har i alla mina år, vad jag vet, följt julkalendern. Iår har de lyckats bra! De övriga åren när jag varit lite äldre  har jag varit ganska besviken på den. Men iår springer dagarna bara förbi tack vare den. 

Snart är även alla julklappar inhandlade. De felsta är inslagna och ligger i sitt hörn i rummet. De andra hoppas jag kommer hem i veckan så de kan utöka högen lite grann. Jag älskar att ge bort paket! Att se någon bli glad är det bästa och finaste som finns. 

 

Hey Life!

 

Ibland är du orättvis, inte så lite heller. På min 20års dag, som jag har längtat efter så länge, fick jag känna på dig -på riktigt. Att kunna vara så lycklig till att sjuka ner till något då man bara vill gråta sig ur allt. Efter att ha deppat ett tag sa jag till mig själv på skarpen, "tårar löser ingenting!" och gav mig själv en klapp på axeln. Jag tänkte på de kloka orden "allting sker utav en anledning" och svalde den sista gråten i halsen och drog på smilebanden igen. 

Det fick mig att tänka på hur lyckligt lottad jag är med alla de nära och kära omkring mig. Jag har så många fina personer i livet så jag till och med får nypa mig i armen ibland för att inse att der verkligheten. Allt kommer inte serverat på silverfat, men jag är glad att den biten med alla fina personer jag har gjort det. Ibland känns det som att allt annat kan kvitta. Det är det absolut viktigaste! Det andra är bara en form av bonus. Men när man slitit en längre tid och hoppats ända nerifrån tårna blir man besviken när det inte går vägen. Men det är klart.. Är man född fredagen den 13 får man kanske skylla sig själv ibland? 

Det kanske är den anledningen som gjort att jag lärt mig att kämpa för saker och inte ta någonting för givet. Ibland är det till det positiva men ibland kan det ta till överdrift. Att kämpa så mycket gör det svårt att komma ner på jorden och inse att situationen jag befinner mig i ibland är väldigt bra. Då kommer nästa steg - jag letar problem! Idag har jag en person vid min sida som är bra på att ta ner mig på jorden när detta infaller. Som konfronterar mig direkt med motfrågor till mitt beteende. Där mår jag bra. Denna person får mig att inse vad livet är och kunna njuta av det. Där jag befinner mig idag vill jag fortsätta bygga min grund på. Min framtid och mitt liv. 

Tack livet för du skolar mig med motgångar och medgångar. Och låter mig träffa dessa underbara personer! 

 

Love Emma

Det går knappt en dag innan jag har träningsvärk, igen, fast i en ny muskel. Jag älskar träningsvärk. Det är då det känns att det har gett något. Att musklerna formas och blir starkare. Jag har hållit på i ungefär 2 månader nu, tror jag? Ska jag vara ärlig har jag tappat räkningen på hur länge jag har hållt på. De första 6-7 veckorna körde jag stenhårt på kosten och alla träningspass. Har släppt lite på det efter dess men försöker ändå äta hyffsat rätt men lite mer som jag känner för det. Gällande träning så håller det i än. Jag har dock inte vågat gått upp på vågen så många gånger, mest för att inte bli besviken. Vill ju se reslutat där, även fast jag vet att det egentligen kanske inte behövs. Blir så besviken när det inte minskat så mycket när jag egentligen vet att det inte är så konstigt när jag får massa nya och mer muskler istället. 

 

Har även inte heller vågat plocka fram måttbandet heller än. Känner mig inte redo för det än - jag vill se mer resultat. Detta har gett mig en spark i rumpan. Jag är så otroligt mycket piggare (oftast) utav maten och träningen. Att få känna att jag gör det här för mig själv och för en gångsskull inte för någon annan. Jag tränar på mina egna villkor.

Så var det värt bördan i början? Svar: JA!!

 

Många tankar snurrar och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag är en tjej som vill ha det planerat. Ordning och reda i mitt liv. Men just nu är det allt annat än ordning och reda, det är kaos! Jag vet knappt inte hur min morgondag ser ut. Vart jag bor eller jobbar nästa månad. Det här här gör att mitt humör har påverkats och har blivit som en berg-och-dalbana. Det är inte bra för varken mig eller min omgivning, det vet jag om. Men jag vet inte hur jag ska få ordning på allt. Hur jag ska hitta ut ur denna röra.

  

Under denna röra är det ändå något som har rättat till sig, min träning.
Jag har valt att lägga innebandy klubban på hyllan tack vare många olika orsaker. Istället har jag valt att fokusera på mig själv och äntligen ta tag i bara mig och se till att jag trivs med mig själv och hur jag ser ut. Dessa två veckor har jag flugit fram gällande träningen men det är först nu det börjar ta emot. Men jag är envis, vilket i detta fall verkar vara en bra egenskap - hoppas jag. Men träning ger resultat och det är efter det jag strävar.

Over and out!

Nu är det slut på "pluffsig" kropp och onyttigheterna. Har fått hjälp utav Mona Al Suntfi med scheman. Hon är utbildad PT och tipsar om en hel del saker på sin blogg, http://monasblogg.se/ . Super bra!

 

Jag ska försöka köra detta i minst 6 veckor med start på måndag. Får väl återkomma med reslutat!

 

Startade dagen med 45 min PW med mamma. Därefter följde frukost på altanen och lite styrka innan jag hoppade in i duschen. Nu sitter jag nyduschad och insmord med lotion i sängen till OS. Det är det bästa med att jobba kväll! Få ut morgonen och bara njuta. Jag är inget för tidiga mornar då jag alltid stressar för jag sover så länge som går. 

Nedräkningen är även fullt igång. 2 dagar till semester och 6 dagar till Rhodos. Jag njuuuuuter.

Nu står pannkakor med grädde på schemat innan jag ska börja göra mig iordning.

Over and out!

Vaknade imorse av en puss i pannam och en pojkvän som log och viskade attt vi har 6 månader tillsammans idag. Gos, bra start på morgonen! Det känns som att jag i stort sett har delat större delen av mitt liv med honom. Allt faller sig så naturligt. Det är skönt att ibland bara kunna ge en blick och bara på det bli förstådd. Istället för att behöva förklara allt grundligt. Nu när jag sitter och skriver detta om honom är det som att han förstår att jag skriver om honom då han pillar på mig och vill ha uppmärksamhet. Han är speciell, jag känner mig så lugn och sansad med honom. Trygg. Jag kan gladerligen säga att jag är kär i min bästa vän, lyckliga jag!

Ibland är det både en och två tankar för mycket. Jag måste lära mig att vara mer tacksam för det jag har. Värdesätter det högt men ibland snurrar tankarna för mycket och jag förstår inte riktigt varför. Ännu en gång, jag letar fel. 

Idag är jag allt. Jag är besviken, ledsen, rädd, tom, kär, galen, trött, förvirrad, irriterad, arg, fundersam. Mina känslor idag kan jag förkorta med tre bokstäver, P M S

_

Idag trivs jag hyfsat med vart ja befinner mig och vad jag gör, iallafall från dag till dag. Är tillbaka på gamla jobbet, vilket är skönt med vanliga rutiner igen. Vissa dagar längtar jag dock efter något nytt och spännande. Men vart jag ska sätta ner mina fötter, det vet jag inte än.

Det är även första gången under kanske hela min skoltid jag längtar efter att få plugga - på riktigt! Att välja någon så fel linje, den linje jag sist önskade jag skulle gå på i slutet av högstadiet. Det blev en kamp att ta sig igenom, plugg mässigt. Men med världens bästa klass under dessa tre år blev med lättare än vad jag någonsin kunde förvänta mig. Idag sitter jag här och faktiskt vet vad jag vill bli, -personalvetare (eller iallafall för en stund). Efter att ha fått dessa erfarenheter på såpass tidigt i mitt vuxenliv är jag redo för att hjälpa andra och inte låta de hamna i samma situation och framför allt utsättas för det som jag gjort under mina första jobberferanheter. Hade jag inte varit så säker på mig själv och vet vad som är rätt och fel hade jag nog frågat mig många gånger om det är så hela mitt vuxenliv skulle se ut. Någon stans måste man börja med att rädda världen, jag börjar här!