4 dagar
Idag har jag i stort sett varit ute och gått hela dagen. Tror jag har landat på 1,2 mil totalt. Galet, men det har varit skönt. Försöker komma in i nya tränings rutiner då jag misstänker att jag kommer ha en hel del tid för det i England.
Ingåg även alldeles nyss att jag missat att inaktiverat min aupair profil då det landade en ny familj i inkorgen. Fick skicka ett mail tillbaka att jag missat att inaktivera den och att jag anländer till min familj på måndag.
.
Ikväll ska jag även skypa med familjen. Har slagit in pojkarnas paket så ska försöka hålla tyst om det. Ska bli mysigt att få prata med dem igen, var ett tag sen nu. Om få dagar befinner jag mig även cirka 145 mil härifrån. Det är sjukt vad tiden går fort. Jag hoppas den går minst så lika fort där borta. Delar även med mig av mina tre små sötnosar idag, min fjärde kanske kommer på bild en annan dag, hihi.
Dag 4 och längtan efter resan är tillbaka!
Over and out!
5 dagar
Resan närmar sig med stora kliv och jag börjar bli redo. Kanske inte psykiskt men med alla grejer som skall med. Det är inte mycket som ska packas ner mer i klädväg, vilket alltid är det jobbigaste.
Idag är även sista dagen jag är schemalagd på jobbet. Gjorde ju som sagt min sista arbetsdag igår men idag ligger jag som ledig på schemat. Imorgon går jag på arbetslöshet några dagar innan jag börjar på nytt på måndag.
Imorse var jag uppe tidigt, för att vara ledig. Morgonpromenad innan frukost stod på shcemat. Vilket var väldigt skönt. Nu har jag alldels nyss kommit hem och ska ta tag i dagens sysslor vilket är väldigt få har jag insett. Är redan rasltlös. Tycker det är fruktansvärt tråkigt att gå runt själv. Hoppas på att det blir bättre i England så tiden går fort.
Dag 5 och jag hoppas psyket kommer tillbaka innan resa.
Over and out!
6 dagar
Jag påbörjade ett inlägg igår. Men klarade aldrig av att skriva klart det. Igår var en tuff dag. Tänkte mycket på nära och kära. Såpass mycket att jag kände att jag hellre vill stanna hemma. Det hela resluterade en ledsen tjej, hela kvällen.
Idag har jag gjort min sista dag på jobbet. Det är blandade känslor. De jobbiga långa dagarna är det skönt att slippa. Men kan nog inte säga annat än att jag haft världens bästa arbetskamrater! De gör det värt att komma tillbaka. Om det nu skulle bli så efter att jag kommit hem igen.
Har även börjat packa. Och nu på riktigt. Har nästan packat allt i klädväg och är bara uppe i 11.2 kg i den stora väskan. Lättnad! På torsdag är det dags att skypea med familjen igen. Innan dess ska jag hinna med en hel del. Men det viktigaste utav allt, slå in pojkarnas presenter! Det blir det nog prio ett på imorgon helst.
Nu ska jag hoppa in i duschen efter ett pass på gymet. Känt mig lätt som en fjäder idag. Lyckliga känsla!!
Over and out!
9 dagar
Tiden rinner iväg och äntligen börjar jag känna att allt faller på sin plats. Börjar hitta det jag ska innan resan samt något att packa i. Tog även tag i att rensa garderoben imorse. Inser att den kommar att fyllas på med massa nya kärlekar dessa månader. Men det går segt. Gör mig av med lite i taget, det känns bäst så.
Har också insett att jag lever i min egna lilla bubbla. Många ifrågasätter mig om jag är nervös eller spänd. Jag känner faktiskt ingenting. Absolut längtar jag men känner ingenting mer. Jag tror inte jag har insett att dessa rutiner jag nyss kommit in i här hemma ska avslutas och något nytt ska påbörjas. Jag är rädd för att jag kommer få det som en smäll i ansiktet när det väl är dags att lämna svensk mark. Att jag kommer ångra att jag inte gjorde mer saker eller träffade mer folk innan jag åkte.
Dag 9 och allt blåser medvind.
Over and out!
13 dagar
13 dagar kvar och jag börjar få lite små ångest, men samtidigt längtar mer än något annat. Det är skönt att ha nära och kära som peppar i dessa dagar då jag hellre stannar hemma i mina vanliga rutiner. Det här är min dröm. Har jag kommit såhär långt ska den genomföras också. Vad är det här att stanna kvar i föralltid? Jag vet att det här är alltid något jag har att komma hem till. Det är någonting som kommer att kvarstå så länge. Och det känns tryggt.
Till en början kände jag även en oro över att åka ner helt själv. Utan någon vid min sida. Det har med tiden förändrats. Jag är så glad att det finns främmande underbara personer som är så öppna och förstående. Det gör det hela mycket lättare. Jag är glad över den familj jag fått, och de få personer jag redan börjat prata med. Jag hoppas och tror att dessa 4 månader (minst) kommer att bli något bland det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Dag 13 och jag är spänd på att få leva min dröm!
Over and out!
15 dagar
Panik med packningen, är bara förnamnet. Jag har inte en aning vad jag ska ha med mig eller i vilken väska jag ska packa i. Kommer antagligen sluta med för mycket grejer, som alltid annars. Försöker ha i tankarna att jag antaglien kommer shoppa mer än någonsin i mitt liv. Men det hjälper inte. Vill ha med mig så mycket och lite till!
Idag är en sådan dag då jag inte vill åka. Jag trivs i hemma miljön och går bara och drar. En riktigt seg söndag. Nog för att jag vet att denna resa kommer bli min livs resa. Jag försöker att tänka så men idag hjälper ingenting. Imorse rullade det till och med några tårar nedför min kind, för jag ville stanna hemma istället. Jag blir tårögd när jag skriver och tänker på det igen. Jag både antar och förbereder mig på att det kommer kännas såhär i början där borta. Men det är nyttigt och bra tror jag. Om inte annat så hoppas jag..
Dag 15 och jag frågar mig själv vad jag gett mig in på.
Over and out!
17 dagar
Redan fredag, vilket är mycket potisivt. Skönt med helg! Men det betyder också att jag har bara två helger kvar i Sverige, efter denna. Iallafall för en liten tid. Jag hade nyligen såpass många helger att jag inte ens orkade räkna dem. Nu är det två, och jag behöver inte ens anstränga mig för att lista ut vad många som återstår. Det är så mycket jag vill hinna med som jag börjar inse att jag inte kommer att göra. Nu gäller det att prioritera. Jag kommer ju faktiskt hem igen, efter några månader.
Har dessutom rivit upp alla kläder ur resväskan. Jag har insett att den är på tok för liten för att packa ett liv för minst fyra månader hemifrån. Så nu känns det som jag står på ruta ett igen.. Dag 17 och jag har tagit ett steg framåt och två tillbaka!
Over and out!
18 dagar
Eftersom dagarna rullar på så är det också en dag närmare avresa. Jag känner att verkligheten börjar komma ikapp mig och jag börjar inse vad ensam och tomt det kommer att bli.
Vissa dagar vill jag inte ens åka. Medans andra vill jag sitta på planet på en gång. Men jag antar att det är såhär det ska vara innan. Att det ska kännas att man åker iväg, annars har jag ju inget att återkomma till. Det är bra att det känns. Det ska kännas! Jag är nöjd med det. Och jag vet att det kommer kännas så himla mycket mer när jag väl sitter på rumpan i England. Men det ska vara så också. Och nu kan jag säga att jag är verkligen nöjd med det. Men om jag är det efter dessa 18 dagar, det vet jag dessvärre inte. Dag 18 och jag är.. NÖJD!
Over and out!
19 dagar
Här kommer du kunna följa mig från och med nu, min tid i england och antagligen lite ideèr när jag kommit hem igen. Jag kommer att dela med mig av mitt liv under denna tid, antagligen mest i bildform, om jag känner mig själv rätt..
Startskottet går idag på bloggen och med en siffra på 19. Bara 19 dagar kvar och sedan sitter jag på planet mot England. Jag som nyss tyckte att detta bestämdes. Och jag då hade ganska många dagar kvar att fundera och förbereda mig. Nu rullar det på fortare och jag har till och med nedräkning på dagarna som är kvar på jobbet. Det är sjukt att en dröm som varit så långt bort plötsligt är så nära. Att den nu flåsar mig i nacken. Jag är allt mellan himmel och jord. Glad, ledsen, nervös, förväntansfull, ja you name it!
Resväskan är nu även öppnad och står på golvet i mitt rum. Till och med fylld med lite kläder. Men bara lite än så länge! Lite, så vill jag ha det. Hålla det lite på avstånd men ändå lite nära. LITE LITE LITE utav allting. Dag 19 och jag nöjer mig med lite..
Over and out!
