Vaknade imorse av en puss i pannam och en pojkvän som log och viskade attt vi har 6 månader tillsammans idag. Gos, bra start på morgonen! Det känns som att jag i stort sett har delat större delen av mitt liv med honom. Allt faller sig så naturligt. Det är skönt att ibland bara kunna ge en blick och bara på det bli förstådd. Istället för att behöva förklara allt grundligt. Nu när jag sitter och skriver detta om honom är det som att han förstår att jag skriver om honom då han pillar på mig och vill ha uppmärksamhet. Han är speciell, jag känner mig så lugn och sansad med honom. Trygg. Jag kan gladerligen säga att jag är kär i min bästa vän, lyckliga jag!