Hey Life!

 

Ibland är du orättvis, inte så lite heller. På min 20års dag, som jag har längtat efter så länge, fick jag känna på dig -på riktigt. Att kunna vara så lycklig till att sjuka ner till något då man bara vill gråta sig ur allt. Efter att ha deppat ett tag sa jag till mig själv på skarpen, "tårar löser ingenting!" och gav mig själv en klapp på axeln. Jag tänkte på de kloka orden "allting sker utav en anledning" och svalde den sista gråten i halsen och drog på smilebanden igen. 

Det fick mig att tänka på hur lyckligt lottad jag är med alla de nära och kära omkring mig. Jag har så många fina personer i livet så jag till och med får nypa mig i armen ibland för att inse att der verkligheten. Allt kommer inte serverat på silverfat, men jag är glad att den biten med alla fina personer jag har gjort det. Ibland känns det som att allt annat kan kvitta. Det är det absolut viktigaste! Det andra är bara en form av bonus. Men när man slitit en längre tid och hoppats ända nerifrån tårna blir man besviken när det inte går vägen. Men det är klart.. Är man född fredagen den 13 får man kanske skylla sig själv ibland? 

Det kanske är den anledningen som gjort att jag lärt mig att kämpa för saker och inte ta någonting för givet. Ibland är det till det positiva men ibland kan det ta till överdrift. Att kämpa så mycket gör det svårt att komma ner på jorden och inse att situationen jag befinner mig i ibland är väldigt bra. Då kommer nästa steg - jag letar problem! Idag har jag en person vid min sida som är bra på att ta ner mig på jorden när detta infaller. Som konfronterar mig direkt med motfrågor till mitt beteende. Där mår jag bra. Denna person får mig att inse vad livet är och kunna njuta av det. Där jag befinner mig idag vill jag fortsätta bygga min grund på. Min framtid och mitt liv. 

Tack livet för du skolar mig med motgångar och medgångar. Och låter mig träffa dessa underbara personer! 

 

Love Emma