Igår var det en olycklig dag. Åkte iväg på kvalmatch i Sunne, sista för säsongen. Med cirka 13 minuter kvar blev jag knuffad och landade olyckligt. Fick åka ambuland och in till sjukhuset. Det säkra före det osäkra sa de till mig. Jag tyckte nog ändå att det var onödigt att åka in men det var bara att lyda och hänga med. Hur som helst är det hyfsat bra med mig. Lättare hjärnskakning, ont i nacke samt rygg. Men det tog musklerna så tar väl några dagar innan smärtan försvinner. Lever gör jag iallfall och till England på måndag ska jag!!

Idag har jag inte gjort många knop. Har inte kännt mig så rörlig och det är kanske inte så konstigt. Har små plockat med det sista. Är dock inte klar än men tar resten imorgon. Det känns lite overkligt att det är så få dagar kvar. Och dessa få dagar jag spenderar här hemma är det blanade känslor. Ena stunden vill jag åka iväg på en gång medans andra stunden är jag ledsen. Ledsen för att lämna det här hemma, även fast jag vet att det kommer finnas kvar när jag kommer hem. Hela avfärden gör det lite lättare när jag vet att jag hamnar i en sådan bra familj där borta. Omtänksamma är väl bara förnamnet. Jag förstår att dessa dagar plus de första veckorna där borta kommer vara jobbigast. Så fort jag tänker på att jag ska vara borta så länge blir jag tårögd. Kan inte ens skriva ett helt inlägg utan att den tår rullar nedför kinden. Men det hör till när man gör sitt första äventyr själv, antar jag.

Eftersom det snurrar för mycket i mitt huvud för tillfället ska jag slå på ett BB avsnitt och sedan somna. Känner att jag inte preoriterar sömn så mycket just nu då jag njuter av att få vara i mitt rum. Samt ligga i MIN säng.

Dag 2 och det är överflöd av känslor.